Planering av planering

Dagarna går fort nu och vi insåg att det behövs mycket planering till innan vi kan åka. Så det blir en helg helg med surfandet, läsade rese guider och kartor igen. Denna gången åker Kadojkan till Mälardalen.

Det som behöver göra är: (utan prioritetsordning..)
- Boende i NewYork
- Hyra bil
- Köpa till kartor till GPSen
- Kolla att telefonen funkar med Amerikanskt kontantkort
- En lite mer detaljerad resplan
- Flyg till mig tor SanAntonio
- Internationellt körkort
- Nytt pass
- Budget?
- allt annat...

Kommer Ninndill på mer?

Tips från coachen 3

Jaha, då var det 55 dagar kvar... Det finns en del som måste fixas. Det finns guideböcker som ska läsas och kartor som ska studeras.

I och med de ändrade resplanerna så ska vi sätta upp en ny "master plan". Men det mesta blir nog sig likt. Vi kommer förmodligen inte åka lika långt västerut som vi tidigare planerat men i stora drag kommer det nog inte att skilja så mycket. Kadojkan kommer att få spendera sin födelsedag i New York istället för bland Ceder Points bergochdalbanor, men det är ju inte helt fy skam det heller. Dessutom måste Kadojkan skaffa en inrikesbiljett mellan New York och San Antonio.

Innan avresa måste vi också uppdatera passen och skaffa internationella körkort. Internationella körkort är visserligen inget krav för att få köra i USA, men enligt ryktet brukar det underlätta en smula, t ex i poliskontroller som annars kan dra ut rätt rejält på tiden medan de måste tolka vårt svenska körkort och försöka lista ut om det är giltigt eller inte. Tydligen kräver också vissa biluthyrningsföretag att man har internationellt körkort. Som tur är för oss verkar det inte vara så där förskräckligt svårt att skaffa. I alla fall inte enligt motormännens hemsida.

Vad det gäller visum, så verkar det som att det inte behövs så länge som vi har ett nytt pass. Vad som kan vara bra att tänka på är att om man ansöker om visum så ska man se till att det är av den sort som möjliggör flera ut och inresor. Annars kan det bli jobbigt om man till exempel får för sig att gå över på Kanadensiska sidan av Niagarafallen (eftersom utsikten tydligen är mycket bättre från den sidan). Detta kan tydligen resultera i en rätt försenad tidsplan eftersom man då måste ansöka om ett nytt visum för att få komma in i USA igen. Men med det nya Visa Waiver-programmet verkar det som om man slipper detta bekymmer. Det verkar dock vara dumt att av någon anledning glömma att lämna tillbaka den lilla papperslap man får när man reser in i lander via Visa Waiver. Glömmer man detta måste man nämnligen i efterhand bevisa att man faktiskt lämnade landet när man gjorde och det låter lite knepigt.

Motormännen - Internationellt körkort
Motormännen - Tips och råd inför bilsemester i USA och Canada
Polisen - Passinformation
Amerikanska ambassaden - Visa Waiver Progam

Sagan om Ninndill & Kadojkan

Vi kanske borde ta och presentera oss. Visa att vi är väluppfostrade och inte som Kadojkans pappa brukar säga "klumpigt vaggade"....

Ninndill och Kadojkan träffades en tidig morgon i Uppsala. Närmare bestämt i föreläsningssalen B8 på BMC. De hade båda två av någon anledning fått för sig att det här med att bli apotekare var en bra idé. Den morgonen i B8 befann sig Ninndill cirka 7 mil hemifrån, medan Kadojkan gjort en resa på närmare 70 mil

Nu kom det sig så att de blivande vännerna råkade hamna i samma basgrupp, vilket för övrigt är enda gången under den 5 år långa utbildningen som de två vännerna hamnade i samma grupp. Detta till följd av att samtliga kursansvariga var begåvade med en sådan fantastik fantasi att de i fortsättningen delade in grupperna efter klasslistan, varpå Ninndill och Kadojkan, vars efternamn börjar på helt olika bokstäver, inte ens var i närheten av att hamna i samma grupp igen.

Som tur är för Ninndill och Kadojkan hade den ansvarige för basgruppsindelningen tilldelats en över genomsnittet stort mått av fantasi.

De två vännerna Ninndill och Kadojkan var sedan dess trogna vänner genom hela utbildningen. Och faktum är att de var de enda från sin basgrupp som faktiskt tog examen med sin klass 5 år senare.

Idag är de båda apotekare och anser att det faktiskt var en riktigt bra idé det där med att bli apotekare. De har båda åkt tillbaka de 7 respektive 70 milen men är fortfarande lika bra vänner. Ibland funkar det med distansförhållande.

Kadojkan spenderar dagarna med att åka land och rike runt... eller i alla fall sydöstra Sverige runt. Man skulle kunna säga att hon säljer gräs. För det får hon en massa pengar och glada kunder! Kvällarna spenderar hon bland annat med att klä ut sig i glittriga kläder och lösögonfransar. För övrigt tycker Kadojkan att det är roligt att köpa saker. En av hennes favoritsysselsättningar är att motionera Visakortet. Hennes största bragd är att hon har impulsköpt en ugn.

Ninndill åker varje dag genom den stora staden till ett kontor med en dator och pärmar i långa rader. Telefonen ringer, mejlen plingar till och folk frågar henne frågor hela dagarna. Händer att hon frågar en och annan också. För detta får hon en massa pengar och glada arbetskamrater. Myndigheterna blir också glada. När klockan blivit "dags att gå hem" tar Ninndill rundan via spinningcykeln, step up brädan eller något annat kul som hon inte provat tidigare. Tiden som blir över leker hon med läkare, hästar, familjen och en och annan kladdkaka.

Det här var sagan om de två vännerna Ninndill & Kadojkan. Sagan fortsätter nu på på andra sidan Atlanten. Följ våra vänners resa längs de nordamerikanska vägarna...

A change will do U good

Så blev det ändrade planer. Nya datum för vår resa helt enkelt. Men det är fortfarande många dagar på vägen - bara lite närmre i tid.

Denna gången var det resebyrån Ninndill/Kadojkan via telefon och två filialer. Men det gick lika bra ändå. Många siffror jämfördes över telefon och tillslut har vi biljetter som passar oss båda på samma plan över atlanten. Nu blir det däremot inte gemensam hemresa eftersom jag åker och sjunger i Texas när Ninndill åker hem.

Svårare var det att boka av de gamla biljetterna, eller nja, komma fram rättare sagt. Efter först inte svarat när det skulle vara öppet och sedan fått 25 min av "Tack för ditt tålamod" fick jag prata med en tjej som frågade om jag var riktigt säker. Men nu ska de pengarna vara på väg till mig.

Känns bra att de nya biljetterna inte var dyrare än det gamla. Lärdom: Det är alltid dyrast att åka i högsäsong.

bara ca 2 månader kvar nu....