Så här hemkomna tänkte vi att det skulle vara trevligt att sammanfatta lite...
Först och främst...
Tid på väg
30 dagar
Körd sträcka
4340 miles (ca 698 mil)
Besökta stater (24 st i USA + 2 st i Canada)
New York
Connecticut
Rhode Island
Massachusetts
New Hampshire
Vermont
Quebec (Canada)
Ontario (Canada)
Pensylvania
Ohio
Indiana
Michigan
Illinois
Missouri
Kentucky
Tennessee
Alabama
Georgia
Florida
South Carolina
North Carolina
Virgina
Washington D.C. (hmm... kanske inte en riktig stat, men ändå...)
Maryland
Delaware
New Jersey
...och så tog Kadojkan tog en tur ner till Texas ocskå!
Tänka att vi skulle kunna passa på att ta upp några bra tips också till er som har tänkt göra en liknande resa. Först och främst - Gör det! Tänk bara inte att ni ska göra det. Gör det!
För det första kan vi meddela att det är väldigt lätt att resa runt med bil. USA är helt enkelt landet som är anpassat för bilresande. Det är lätt att hitta billiga och bra motell. Vi betalade i genomsnitt ca $60 per natt och motellrum. Alla motellrum ser precis likadana ut. Det finns 2 st dubbelsängar.
Längs med Interstatesen hittar man ett välkomstcenter så fort man kommer in i en ny stat. Här kan man hämta massor med bra information om sevärdheter och dylikt i staten. Här finns även de fantastiska "kupongböckerna" att hämta. Dessa är bara ännu ett bevis på att USA är anpassat för att bila i. De innehåller rabattkuponger till en massa motell som ligger utmed de stora vägarna och ger inte bara billigare nätter utan också en fingervisning om var man kan förvänta sig att hitta en stor mängd motell.
Continnental Breakfast (som oftast ingår) innebär: Bagel, Philadelphiaost, sylt, blaskigt kaffe och apelsinjuice. Ofta även cornflakes och mjölk. Har man tur kan det även finnas muffins och våfflor. Har man ännu mer tur kan man också hitta yohurt och äpplen. Finns det yoghurt är det nästan läge att köpa en lott också!
Ta med datorn. På i princip alla motell/hotell ingår trådlöst internet som i 90% av fallen fungerar exemplariskt. Msn och mikrofon/hörlurar funkar alldeles utmärkt att använda istället för att ringa hem och kostar ju såled inget extra.
Vi har vanligtvis börjat söka efter motell för natten vi 17-18 tiden, och det har aldrig varit några problem att få någonstans att bo.
Ska ni vara i USA över 4:e juli, så kan det vara idé att boka boende i alla fall någon vecka i förväg, så att ni slipper bo i bilen!
Att köra i USA kan först verka lite främmande. I alla fall om man inte är van vid automatväxel. För övrigt finns det ett otroligt vägnät i landet, som dock för tillfället i alla fall var i ganska stort renoveringsbehov. Detta ledde till att det var vägarbeten på i stort sett varje väg. Bra att känna till är att det vid vägarbeten råder dubbla belopp på t ex fortkörningsböter. Till varje vägarbete "hör" det också en polis, som står redo att åka ikapp farttjuvarna och kassera in pengar till poliskassan.
För övrigt är det väldigt bra skyltat längs med vägarna. Dvsnär man väl börjar förstå deras sätt att skylta. Det tar ett par dagar, men sedan är det toppen. Efter hand vänjer man sig också med den stora mängd skyltar de har. Det finns vägskyltar överallt och till skillnad från de svenska skyltarna som ofta består av bilder och symboler, har de väldigt mycket text på sina skyltar. Men som sagt, efter ett tag lär man sig hur just de skyltar som är viktiga ser ut.
En annan bra sak att komma ihåg att så länge det inte står något annat så får man i korsningar svänga högermot rött. Dvs på de flesta ställen - Inte i alla stater och och inte i New York City. Det är alltid säkrast att se hur någon annan gör först innan man följer efter.
Om ni liksom vi har tänkt er en sväng upp i Canada och på främst den fransktalande delen, är ett hett tips att i förväg ta reda på vad öst och väst heter på franska. Det kan lätt bli lite förvirrat annars.
Jaha, ska man ha GPS då? Eller köra med en gammal hederlig karta? Är man mer en en person i bilen rekommenderar vi helt klart en riktigt bra kartbok. Med GPS:en pker man från punkt A till B och det är inte lika stor sannolikhet att man hittar där små smultronställena som det sedan visar sig kommer vara något av det bästa man gjort på resan.
Om du kommer till en stad. Är trött, hungrig och grinig och inte hittar vare sig några motell, öppna restauranger eller mataffärer - bege dig då ut från stan. Allt sådant där finns nämligen beläget utanför staden och gärna i anslutning till någon stor Interstate-korsning.
Ta en sväng via ett Super Walmart, BIG K eller likande för att ladda upp med müsslibars (kallas grenola bars) och finns vid fling/musslihyllan. Bra för blodsockerfall och gnabb om det tar lång tid innan ni hittar mat. Dessa affärer är också toppen att hitta färdigpackade och delade grönsaker och frukt i jakten på att hitta lite fibrer.
På tal om Interstaten - där går det fort. Maxhastigheten är 65-70 mph lite beroende på vilken stat man är i (det står när man åker in i staten vilken maxhastigheten är). Man kan tillryggalägga många mil på kort tid. Det flyter oftast bra och är inga eller få trafikstockningar, utom i rusningstrafik runt storstäderna vill säga. Men, som den söta lilla tanten i Pontiac, IL så mycket riktigt påpekade att på Interstaten så är "all you'll see are cars and trucks"...
Vad gäller bensinen, så har vi betalat ca $4/gallon = ca 6.60 kr/liter. Vår hyrbil drog ca 0.8 liter per mil (och det var en full size med automatväxlel och klimatanläggning). Se till att hyra en bil som är tillräckligt stor för att få plats med all packning i bakluckan, så att du kan parkera bilen med packningen i. Se absolut till att bilen har luftkonditionering!
Vad kostar då maten? I genomsnitt så kan man väl säga att man får riktigt bra Lunch för $10, Middag för $20 per person. Dvs om man inte äter på McDonalds. Finns det alternativ till snabbmatskedjorna/burgers & Fries - välj det! Man får äta en hel del burgare i alla fall - för det är ofta det inte finns så mycket val. Ett hett luchtips är det som Valerie på Outleten i Philladelphia kom med "Any deli will do!". Ett annat bra lunchtips är Ruby Tuesdays salladsbuffet. Mums!
Alla är snälla och vänliga och talar ger gärna tips på vad som är bra att se och göra. Prata med folk. De tycker att det är jätteroligt att det kommer folk utomlands ifrån och vill se deras fantastiska land och har massor av bra tips att ge!
Köp ett kontantkort och stopp i mobiltelefonen för att skicka sms hem och ringa lokalsamtal. På motellen vill de dessutom gärna ha ett lokalt mobilnummer när man checkar in.
Ett lätt sätt att hålla hjärtat igång trots långa dagar i bilen är att ta med joggingskorna (det räcker ju självklart inte med att ta med dem. De måste användas också!) Oftast går det alldeles utmärkt att springa ute i närheten av motellet. Många motell och hotell har även även motionsrum med löpband.
Ta med både ett mastercard och ett visakort. Det händer att bara det ena accepteras.
Är du på bilsemester och ska till storstäder kan det vara praktiskt att bo på motell utanför städerna och åka tunnelbana in. Vi kan dock avråda att på i "Southland" i Chicago. I både Atlanta och Washington hittade vi via kupongböckerna dock hotell inne i stan som hade egen och gratis parkering. Vilket var suveränt
Våga lägga in extra dagar och kosta på er att ta dagar där ni inte gör så mycket eller kör så långt. Sovmorgnar är skönt och behövs för att orka med och titta på och göra det man vill. Det är helt okej kvällssysselsättning att stanna inne på motellrummet och titta på tv ibland. Man får nog se tillräckligt i alla fall!
Och så vill vi bara avslutat med ett par sanningar:
- En väg är inte en väg om det inte har ett vägarbete!
- En hörna är inte en hörna om det inte har ett Starbucks!
Hoppas att ni som har följt vår resa här på bloggen har haft i alla fall lite trevligt av att läsa vad vi tagit oss för och till er som funderar på att själva göra en resa säger vi bara - Gör det!
söndag 20 juli 2008
bra saker
torsdag 17 juli 2008
Ung, smal och normal
San Antonio, Texas
Ja, unga, smal och normal kanner jag mig. Vi ar ca 1300 barbershop kvinnor pa ett campus i Texas och lar oss saker, sjunger och glittrar hela dagarna.
Jag kom igar och fick snabbt nycklar till mitt rum (som delas med min dirigent). Rummen ar som man ser i college filmer, sma med 2 sangar, 2 skrivbord, 1 garderob och 1 badrum som delas med att annat rum. En erfranhet alltsa. Det visade sig dock snabbt att vi fatt en av de basta rummen, storre, bra luftkonditionering och utsikt over downtown San Antonio.
Efter middag var det oppningscermoni med tal, upptradanden och allman sang. Jag orkade inte mingls sa lange efterat utan var gaska snabbt i sang. Eftersom detta nastan ar som att ga i skolan sa var det bara att ga upp tidigt, packa vaskan for dagen, ata frukost och ga till ratt klassrum. Allt ar intressant, larorikt och jag inser att jag inte kommer att kunna komma ihag allt. Far jag bara med mig en liten del hem sa ska det nog ga bra. Saknar att sjunga med Jammingbirdsen.
Jag ber om ursakt att det inte ar nagra prickar pa vissa bokstaver, sa blir det nar man lanar en dator.
måndag 14 juli 2008
Två blir en
Så var vi framme vid Ninndills sista dag i USA. Den senaste månaden har gått jättefort och hon kan knappt förstå att det "redan" är dags att åka hem.
För att avsluta den här resan (för Ninndills del) åkte vi i morse och hälsade på en av de främsta symbolerna för New York och Amerika - Frihetsgudinnan. Man ska helt enkelt avsluta med stil! Således blev vårt sista mål för resan, detsamma som våra förfäder mötte nät de slutligen nådde landet i väster efter att ha färdats med båtarna över Atlanten.
Våra biljetter från i fredags var fortfarande giltiga, så vi såg till att vara vid Battery Park för att hinna med första båten till Liberty Island som avgick 8:30. Idag var det, till skillnad från i fredags eftermiddag, ingen kö. Vi brydde oss inte om att försöka skaffa biljetter in i själva frihetsgudinnan utan gick runt på ön och tittade på statyn från nära håll. Hon är verkligen vacker och pampig.
På olika ställen under vår resa har vi mött Park Rangers som tagit hand om monument. Vi har undrat mycket om dem, t ex vad är det för utbildning och får man själv välja var man ska vara? Liberty Island är en nationalpark och idag tog vi mod till oss och frågade en Park Ranger allt (nästan) vi undrade. Efter ett par minuters intervju frågade Ranger Larry om vi hade biljetter in i sockeln. Vi svarade nej, då tog han fram en penna och skrev lite på våra biljetter och vips hade vi inträde till muséet och sockeln. Vi är väldigt tacksamma. Vi fick också varsitt visitkort tillsammans med meningen "Next time you're in town, you come see me and I will take care of you. And you you'll not have to buy tickets!"
Efter att ha tittat på muséet och gått de 156 trappstegen upp till statysockeln och tittat på utsikten begav vi oss tillbaka till bryggan för att ta båten vidare till Ellis Island.
Eftersom vi var tvugna att vara tillbaka på hotellet vi klockan 12:00 för att checka ut, hann vi inte spendera så mycket tid på Ellis Island innan vi var tvugna att ta båten tillbaka till Manhattan. Vi hann dock titta en del på ankomsthallen, sovsalarna och vänthallen där de nyankomna registrerades och undersöktes innan de fick tillstånd att stanna i landet. Det verkade inte som att det var så roligt att komma som 3:e klass passagerare till Ellis Island i början av 1900-talet. Vi måste definitivt komma tillbaka till Ellis Island någon annan gång och utforska ön mer, leta i arkiven och registren efter förfäder och se en teaterföreställning om hur det var att komma till Ellis Island.
Efter besöket på Liberty Island och Ellis Island begav vi oss tillbaka till Midtown för att checka ut från vårt rum, samtidigt som Kadojkan checkade in i sitt lilla rum som kommer att vara hennes hem under de närmaste dagarna. Och det rummet var verkligen litet. Vi uppskattar att det är ca 6 kvm, med badrum i korridoren. Rummet är mycket likt en båthytt men innehåller allt som Kadojkan behöver.
Efter att logistiken var avklarad med att flytta över alla väskor till det nya rummet tog vi en tur mer till Chelsea och Fashion District. Vi var på jakt efter en affär som vi läst om på internet, men det var inte riktigt det vi letade efter, så vi gick därifrån utan att gå in. Istället tog vi en tur igenom Flower District på 27:e gatan och strövade Broadway ner till stykjärnshuset och Union Square. På vägen hittade vi en fantastisk affärer med en en massa roligt porslin. Det är synd att porslin och keramik är så tungt...
Nu är det dags att packa ihop Ninndills saker pch släpa ut allt till JFK Airport, komma ihåg att lämna tillbaka det gröna Visa Waiver till US imigration och hoppas på att planet inte är försenat, att resan går bra och att alla väskor kommer fram välbehållna till Arlanda.söndag 13 juli 2008
Inga bilder
Av någon anledning vill inte vår internetuppkoppling här i New York att vi ska få ladda upp bilder, därför är de senaste dagarnas inlägg lite bildlösa.
Vi kommer att komplettera med bilder såsmåningon.
Hälsningar
Ninndill & Kadojkan
"It's a flavor to be here"
New York, NY
05.45 ringde klockan, konstigt det är ju semester... men det var på riktigt. Vi hade ju anmält oss till ett lopp i Central Park! Vi tog på oss joggingutsyrseln och laddade med lite frukost. Vi tog tunnelbanan till startplatsen och redan på tunnelbana insåg vi att det var fler som var på väg till samma ställe, vilket var mycket bra eftersom det då bara var att följa med strömmen av människor mot parken. Klockan 08.00 gick starten av loppet "Park to Park" och vi och ca 6000 andra människor började springa ett stort vänstervarv runt den avlånga parken. Det var 10 km men de skyltade i miles vilket är ca 6,2. Loppet var ett systerlopp till Neapels parklopp i Italien och därför var det rätt mycket Italienare som var med.
Det var varmt, långt, jobbigt, mycket folk men väldigt kul. Längs med banan var det volontärer och folk som hejade på med "Great job, runners", "Break that hill" och "That 5-mile marker is just around the corner", vilket gjorde det hela mycket lättare. När målet var i sikte var det med ett stort leende vi spang över mållinjen.
Liksom de flesta lopp i New York anordnades Park to Park av New York Road Runners. Här kan man hitta en massa information om lopp i NYC:
http://www.nyrr.org/
Trötta i benen efter morgonens ansträngningar tog tunnelbanan tillbaka till hotellet och duschade innan det var dags att ta tag i turistandet för den här dagen. Idag var det FN's högkvarter som stod på programmet. Tyvärr var FN stängt idag söndag, flaggorna nere och det gick inga guidade turer. Men vi fick komma in i FN huset, titta på en utställning och ta ett varv i shoppen. Området där FN ligger officiellt sett internationellt territorium, de har sitt eget postkontor och egna frimärken. I besökscentret kan man göra "göra" frimärken med bild på sig själv på.
På och runt högkvarteret finns konstverk och skulpturer som olika medlemsstater skänkt. Bland annat finns utanför huset en guldig boll (som skulle kunna vara någon sorts jordglod) som Italien skänkt.
Bredvid högkvarteret finns ett vackert monument över Raoul Wallenberg i svart Göinge-diabas.
Efter besöket på FN gick vi och utforskade Rockefeller Center lite mer grundligt. Bland annat åkte vi upp till "Top of the Rock" högst upp i Rockefeller Center för att titta lite mer på utsikten över stan. Under byggnationen av huset var det ett gäng byggjobbare som satt och åt sin lunch på en järnbalk. Då passade någon på att knäppa av ett foto... Det blev ett ganska känt kort skulle man väl kunna säga...
Trots att Rockefeller Center är lägre än Empire state building, så var det en fantastisk utsikt över Manhattan, och de övre delarna av ön och Central Park. Ninndill och Kadojkan tyckte nog bättre om Rockefeller Center än Empire State Building. Det var lite mer gemytligt, inte lika mycket folk och betydligt bättre utsiktsplatser.
Efter en drink på Rockefeller Plaza tog vi oss sedan ner till Little Italy för att äta middag på en av Manhattans bästa Pizzerior. Vi var lovade lövtunna italienska pizzor och vi blev inte besvikna. Vi hade dock hoppats på även lite italiensk middagskultur i form av långa avslappnade middagar, men tyvärr var det lika snabbt in och ut med gästerna även på denna restaurang.
Vi försökte oss också att leta reda på lite mer av Little Italy. Tyvärr blir stadsdelen allt mindre för varje år, medan China Town bara växer och växer, därför är det inte så lätt att hitta den lilla italienska stadsdelen, där det numer i nästan varje kvarter verkar finnas minst en röd skylt med kinesiska tecken på.
Resten av kvällen tillbringade vi med att packa. I morgon åker Ninndill tillbaka hem till Sverige och Kadojkan ska byta hotellrum och stanna ett par dagar till i New York, innan hon flyger ner till San Antonio, Texas.
lördag 12 juli 2008
Any Deli will do
I morse var det dags för en liten sovmorgon igen, innan innan begav oss ner till södra Manhattan och Battery Park för att för att ta färjan ut till Frihetsgudinnan och Ellis Island. Vi ställde oss i biljettkön och efter cirka 20 minuter hade vi införskaffat varsin biljett till Färjan. Gratisbiljetter in i frihetsgudinnan delas ut efter samma princip som gratisbiljetterna i Washington och var självklart slut för dagen.
Det visade sig att själva kön till färjorna var en smula oorganiserad och så där ett par hundra meter lång. Vi insåg att våra biljetter faktiskt var giltiga i 3 dagar och bestämde oss ganska kvickt att vi inte ville spendera hela lördagen i en kö till en båt, utan att vi kan komma tillbaka till exempel måndag morgon och ställa oss direkt i båtkön utan att behöva köpa nya biljetter.
Istället begav vi oss några kvarter norrut mot Ground Zero. Platsen för World Trade Center är fortfarande en stor byggarbetsplats, där så småningom monumentet till minne av 9/11 kommer färdigställas. Intill Ground Zero ligger WTC Tribute Visitor Center. Här kan man i en mycket rörande utställning följa förloppet under den ödesdigra dagen för snart 7 år sedan och höra berättelser om personer som drabbades av terrorattackerna och även se modeller på de framtida minnesmonumenten. Väldigt påverkade, tagna och nedstämda lämnade vi mussét för att bege oss österut mot Brooklyn Bridge.
Vi följde tipset vi fått att åka tunnelbana över till Brooklyn och sedan gå tillbaka över den 1.8 km långa bron. Går man över Brooklyn Bridge mot Manhattan, får man en hänförande utsikt över öns skyskrapor, frihetsgudinnan och Ellis Island från brons gångbana som har byggts ovanför bilkörfälten.
Vi tog en sväng runt City Hall som ligger precis där Brooklyn Bridge når Manhattan innan det var dags för lunch. Under hela resan har vi fått tips vad vi ska se och göra och en av de bästa fick vi när vi shoppade i outletbyn. Där pratade vi med en tjej i en butik som älskade NY och vi frågade om bra ställen att gå till. Vad det gällde lunch svarde hon: Any Deli will do! Idag tog vi henne på orden, gick runt en hörna och in på närmsta deli. Mycket riktigt var det snabbt, billigt och gott.Efter lunch begav vi oss upp till MoMA - Museum of Modern Art. Vi var lite trötta i fötterna och väl framme kom vi fram till att vi inte orkade gå runt. Vi tog en liten tur i muséets shop och tog oss sedan hem till hotellet. Om vi är piggare en annan dag kanske vi kommer tillbaka.
För att äta middag tog vi oss de ca 50 metrarna ner till Broadway och laddade inför morgondagens springtur med varsin pizza slice.
Nu ska vi sova och gå upp klockan tidigt i morgon bitti...
Midtown och Central Park
New York, NY
När vi fått koll på stan uppifrån begav vi oss för att utforska den underifrån - dvs tunnelbanesystemet. Lätt köpte vi ett kort som gör att vi åker fritt under hela vår vistelse. Mycket praktiskt. Premiärturen gick upp till 53:e gatan. Där gick vi och tittade på de fina butikerna längs fifth avenue, tex Tiffany & Co, Chanel, Louis Vitton och Armani. Vi vågade oss bara in på Nike Town, sär vi på tredje våningen hittade ett par nya röda vänner till Ninndill.
Lunchen var den bästa på länge. God mat från ett litet deli som intogs på en gräsmatta i Central Park. Vi fortsate att gå runt i denna enorma park under eftermiddagen och funderade bland annat på hur vi skulle kunna springa här utan att komma vilse. Vi frågade en man i "Runners kiosk", som ligger i höjd med 89:e gatan, och ett tu tre så var vi anmälda till 10 km loppet "Park to Park" på söndag morgon. Där och då var det en jättekul och bra idé, men nu när det är kväll är vi inte lika säkra längre... men har man lovat så.
Vi tyckte mycket om Central Park. Vi såg många fina saker, vyer och platser vi kände igen från filmer. Bland annat gick vi förbi Bethesba Terrace och dess fontän.
Vi såg också Strawberry Fields, The Reservoar något som hette Swedish Cottage - ett hus som de flyttat hit från Sverige och som nu inhyste en dockteater. Imponerade var det frodiga gräset på Great lawn. Det har varit torrt och varmt här en längre tid men här var gräset grönt, lagom långt och mycket skönt att gå på. Just idag var det även platsen för förberedelserna inför en REM-konsert och ett baseboll-jippo. Vi tog också en sväng förbi "The Met", eller The Metropolitan Museum of Art.
När fötterna var för trötta åkte vi tunnelbana hem, prisade att vi bor så nära allt, och vilade en stund. Efter en timme eller två åkte tunnelbanan åt andra hållet och klev av på Union Square. Ett par kvarter därifrån låg en biograf och vi köpte biljetter till Sex & the City. Det ärju inte vilken stad som helst den filmen handlar om utan New York! Det var roligt och lite overkligt att se scener som utspelar sig på platser vi varit på under dagen. Men en bra film var det.
torsdag 10 juli 2008
Goodbye Thunderbird - Hello Pink Ladies
Pottstown, PA - New York, NY
Även idag var det en ovanlig morgon, inte för att vi gick upp tidigt eller för att vi sov extra länge utan för att det var Kadojkans födelsedag! Vilket firades med Pop-Tarts till frukost. Detta lilla underverk som värms i brödrosten låter konstigt men är rätt gott.
Innan det var dags för avfärd var det operation: Ompackning. Hur kan vi ha köpt så mycket att det krävs en extra bag var för att få hem allt. Och vi får knappt plats med det ändå. På vägen hit hade vi en väska och en ryggsäck var. Nu är det nästan fördubblat. Ojoj...
Idag var det även sista dagen med vår älskade Thunderbird. Efter 27 dagar på vägen var det dags att tömma den på alla saker och åka till JFK airport och lämna den till sin mamma, Avis. Vi är väldigt glada att den rullat utan problem alla milen och inte fått motorstopp i någon avlägsen liten by. Det var lite sorgligt att säga adjö, men gick bra.
Med tanke på vår gigatiska mängd packning bojkottade vi lokaltrafiken och satte oss istället i en taxi in till Manhattan. Taxin stannade utanför en dörr och säger säger att vi är framme. Vi tittade på dörren och undrade om det var ett hotel. Vi var tvunga att gå in och kolla, mycket riktigt hade vi kommit till Portland Square Hotel. De håller på att renovera och därför var ingången mycket anonym och provosorisk. Renoveringen gjorde också att vi fått ett mindre rum än vi bokat. Men vi lyckades deala till oss lite rabatt.
Mer om hotellet: http://www.portlandsquarehotel.com/
Till vår stora lycka insåg vi att hotellet ligger ett halvt kvarter från Broadway och ungefär dubbelt så långt från Times Square. Dvs helt okej läge. Efter att ha lassat av vår packning på rummet gick vi därför den korta sträckan ner till Broadway och alla neonskyltarna för att ta reda på vad vi skulle hitta på på kvällen. Bland alla de otroliga mängderna av musikler bestämde vi oss för Grease.
Därefter var planen att ta oss upp mot Rockefeller Center vid 50st street och 6th Avenue. Vi fastnade dock på vägen i några roliga affärer: The m&m Store vid Times Square som består av 3 våningar där man kan köpa allt och lite till som har med m&m att göra. Bland Det roligaste inslagen var att blanda sin egen godispåse med m&m's i alla regnbågens färger. En annan rolig affär var The NBC Store där man kan hitta allt mellan himmel och jord som har med någon av deras tv-serier att göra, t ex Dr House, Vänner, The Office och ER. Bland annat kunde man köpa sjukhuskläder med E.R. logo på...
Middag blev det på en av våra gamla favoriter, Au Bon Pain, som vi först stiftade bekantskap med i New Haven och som sedan har varit en kär vän genom resan.Sedan var det äntligen dags för Broadway-musikal. Den var riktigt bra och American Idol-vinnaren gästspelade som Teen Angel. Det var svårt att inte sitta och sjunga med i låtarna!
onsdag 9 juli 2008
We shopped 'til we dropped
Pottstown, PA
Efter 365 dagars sparande av semesterdagar och pengar, fick vi nu äntligen en dag där vi fick göra av med allt. Denna dag spenderade vi på Philadelphia Premium Outlets. Det är en nyöppnad outletby några mil utanför Philadelphia och 10 minuters bilresa från vårt motell i Pottstown. Just detta Outlet har 150 butiker och i alla fanns det trevliga människor som mer än gärna ville hjälpa oss att spendera våra pengar.
Det fanns mest kläder, skor och acessoarer och inte så mycket elektronik. Det fanns å andra sidan desto mer affärer med fina väskor...
kolla in alla på: http://www.premiumoutlets.com/outlets/outlet.asp?id=75
tisdag 8 juli 2008
I maktens korridorer
Washington, DC - Pottstown, PA
Idag har det varit en speciell dag - vi gick upp före åtta! Vad är det som får upp oss så tidigt? Vad får oss att ställa väckarklockan på 07:15? Jo, en kö. Vi ville inte lämna Washington, DC utan att se Capitolium. För att komma in i huset har man som icke-Amerikansk invånare två val:
1 - ställa sig i kö på morgonen med alla andra (såväl amerikaner och turister - all are created equal) och få en gratisbiljett till någon av dagens guidade turer.
2 - gå till ingången och visa sitt pass. Då får man "Gallery Passes", vilket ger tillträde till åskådarplatserna till senaten och kongresen.
Vi gjorde båda, vilket starkt rekommenderas. Vi stälde oss i kö vi 08:20 och då var kön redan lång, men vi fick ändå biljetter till 9:35-turen. Vi kan väl nämna att vi sprang sista biten när vi såg några turistbussar som stannat för att släppa av sina passagerare.
På den guidade turen får man se huset med sällskap av en guide som bland annat berättar om de statyer som finns där. Varje stat får ställa ut 2 statyer var, och dessa utgörs oftast av personer från respektive stat som gjort något enastående. När de väl tagits dit måste de vara kvar minst ett år innan de får bytas ut. Ingen stat kan lägga in veto mot att en annan stat tar dit en viss staty, vilket gör att det kan komma dit en hel del kontroversiella bidrag. Ett litet extra onämnande måste vi i alla fall göra om ett av Floridas bidrag - En staty föreställande John Gorrie, som är pappa till luftkonditioneringen och ismaskinen. God bless him!
Turen var visserligen intressant, men missa inte att se senaten och kongressen "in action" och för det behövs som sagt Gallery Passes. Dessa kan man som utländsk medborgare få tag i precis vid säkerhetskontrollen. Kom ihåg att ta med passet! Som utlänning har man faktiskt lite fördel i detta fall. Amerikaner måste gå till någon av representanterna från sin stat för att få biljetter. Då brukar de å andra sidan få med sig en liten praktikant som guide.
Idag var bara senaten igång. Vi var där på morgonen och fick således höra några senatorer citera konstitutionen och hänvisa till vad gamla presidenter sagt. Senaten inleds varje morgon med detta innan debatterna och diskussionerna sätter igång. Senaten är uppdelad i 2 sidor. På ena sidan sitter republikaner och på den andra demokrater. Senatorerna har bestämda platser, men de får själva välja var de ska sitta. Störst bäst och vackrast får välja först!
Vid besöken i Senaten och Kongressen hade vi ingen guide med oss. Men ett tips är att sitta bakom en de praktikanter guider "sina" amerikaner. På så sätt fick vi bland annat reda på att det inte finns bestämda platser i kongressen, att förutom kongressledamöterna och deras pager är det bara barn under 14 år som får vistas nere på golvet och att när de har röstat har ledamöterna 15 minuter på sig att ändra sig och därför springer alla omkring och ropar och pratar och argumenterar med varandra under tiden.
Som sammanfattning kan man säga att man verkligen kände att man var i ett hus där många viktiga beslut tas.
I övrigt kan man säga att Washington är en enda stor offentlig byggnad och att man inte direkt behöver leta efter sevärdheter. Man liksom springer på dem gå gatan när man är på väg till något annat...
Efter besöket i Capitolium gick vi och hämtade Thunderbirden som sovit tryggt i ett garage i två dygn och körde norrut. I-95 tog oss mot Philadelphia men vi körde inte in till stan utan ut på landet, till Pottstown, Philadelphia. Varför? Vårt mål för morgondagen är lite av en dröm... ni får läsa mer i morgon.
Fler bilder finns här!
måndag 7 juli 2008
Monuments and Museums
Washington D.C.
Efter en frukost på Starbucks gick vi till The White House Visitor Center. Numer håller de normalt inte guidade turer för allmänheten i Vita Huset, och eftersom vi inte känner så många senatorer som kan rekommendera oss för en tur, så var vi helt enkelt hänvisade till besökscentret som ligger i kvarteret bredvid Vita Huset.
Vår nästföljande plan för dagen var att bege oss till Capitolium för gå en guidad rundtur. Efter som vi ändå gick förbi Washington monumentet, tittade vi förbi för att se om det eventuellt skulle kunna finnas ett par biljetter kvar. Till vår stora förvåning fick vi varsin biljett till 20:30-turen. Glada för denna överraskning begav vi oss österut till Capitolium i andra änden av The Mall.
Väl där visade det sig att man även där tillämpar systemet med gratisbiljetter som delas ut på morgonen. Och självklart var samtliga dagens biljetter redan slut. Visserligen hade vi kunnat gå och visa upp våra pass på ett annat ställe och då få komma in i huset och se vissa saker, men inte alls lika mycket som under rundturen. Vi beslutade därför att vi i stället skulle komma tillbaka i morgon bitti för att försöka få tag på biljetter.
Istället ägnade vi dagen åt att besöka några av de muséer som ligger kring The Mall. Dessa är samtliga en del av The Smithsonian Institution och har alla gratis inträde. På väg till det första muséet gick vi förbi ett antal jordglobar som har som syfte att belysa miljlproblemen och vad man själv kan göra för att hjälpa till att minska t ex koldioxidutsläpp.
Det första muséet vi besökte var The American Indian Museum. Och då handlar det om Indiander och inte Indier. Det var intressant att se lite amerikansk historia som är äldre än 200 år gammal.
Därefter delade vi upp oss. Ninndill begav sig till National Air and Space Museum, för att se om de här lyckats hålla sig lite mer uppdaterade än museét i Huntsville, AL. Och mycket riktigt, här fanns det en hel del information om både rymdstationerna och rymdfärjorna. Muséet är ett av USAs mest besökta och det är ganska lätt att förstå varför. Det fanns många coola saker att titta på, som t ex en exakt kopia av Skylab som man kunde gå in i, framdelen av en av de första Boeing 747-planen som man även den kunde gå in i. Allt kändes väldigt uppdaterat och inte alls lika dammigt som på muséet i Huntsville. En positiv sak var att det fasktiskt inte bara handlade om USAs framfart i rymden, utan att det faktiskt även fanns en hel del om det ryska landvinningarna i rymden och även mycket om Hubble-teleskopet och astronomins historia (som visades väldigt interaktivt till alla barns lycka).
Kadojkan begav sig först till The Malls runda musseum: Hirshhorn Museum. Detta är ett konstmueum som byter ut sina utställningar med jämna mellarum. Just nu var det en om filmkonst och rörliga bilder. Fast egentligen var det byggnaden som var mest intressant. Mitt emot ligger National Museum of Natural History. Detta är en stor byggnad med många utställningar. Här kan barn och vuxna lära sig allt om mineraler, dinosarier samt stora och små djur. Här finns även världens största blå diamant; the Hope Dimond. Den var en gång en del av de franska kronjuvelerna men finns nu här för allmän beskådan och det är en underbar sten. Besöket blev rätt så kort eftersom Kadojkan hellre ville gå och köpa födelsedagspresent till nyaste tillskottet i familjen där hemma. Det blev en grön mysig sak som säkert uppskattas av en liten limpa.
Vännerna sammanstrålade över många små spanska rätter och god sangria. En bra uppladdning inför dagens sista punkt; åka upp i Washington Monument. Det var mycket fint att se staden från 172 meter upp, men de borde tvätta sina fönster så bilderna inte blir så suddiga.
På väg tillbaka till hotellet tog vi en sväng förbi några av monumenten och Vita Huset för att få ett par fina kvällsbilder! Herr Bush verkade inte vara hemma idag heller...
En massa mer bilder finns här!
söndag 6 juli 2008
Wait a moment, a monument!
Rocky Mount, NC - Virginia - Washington DC
Ännu en dag följde vi I-95 norrut, vi passerade gränsen till Virginia och tog oss snabbt genom även den staten. På vägen körde vi igenom Richmond, VA där Phillip Morris har en stor anläggning. När de två apotekarna körde förbi räckte vi ut tungan och gjorde fula tecken. Som tur var var det ingen bil som körde förbi just då och tog illa upp.
Snart var vi så långt norrut att trafiken tätnade och det blev fler och fler bilar runt oss med Washington DC registreringsskyltar. Vi närmande oss helt enkelt huvudstaden.
Washington DC delas in i fyra tårtbiteliknande delar med Capitolium i mitten - Nordväst, Nordöst, Sydväst och Sydöst. Genom centrala Washington breder en långsmal park - The Mall - ut sig. I anslutning till och runt omkring The Mall ligger ett stort antal av Washingtons monument, muséer, offentliga byggnader och däribland även Vita Huset. I parkens östra ände ligger Capitolium och i dess västra ände ligger Lincoln Memorial Monument och "The Reflecting Pool".
Kloka från våra erfarenheter i Atlanta körde vi rätt in i stadens centrum och hittade ett hotel till bra pris. Ja, ni gissade rätt - med hjälp av kupongböckerna. Snart var bilen parkerad och väskorna på rummet och de två resenärerna på väg till fots mot det första och högsta monumentet. Vi hade läst att man kan åka upp i Washington Monument (eller som vi kallar den "Pinnen") och det var vår första plan. Tyvärr blev det inte så, tydligen måste man hämta sin biljett (som för övrigt är gratis) samma dag i ett litet hus som öppnar 07.30 varje morgon, kön börjar således mycket tidigare. Förmodligen kommer vi inte att orka ta oss dit tills dess. Vi är ju faktiskt på semester...
Ett av The Mall's senaste tillskott i monumentbeståndet är World War II Monument. Detta är ett väldigt vackert monument som består av sten och vatten. och är beläget precis öster om The Reflecting Pond. Ett annat monument är Vietnams' Veterans Memorial. Det består av två blankpolerade stenväggar av svart granit med namn på de amerikaner som dog i Vietnamkriget.
Efter en rundvandring bland The Mall's västra delar begav vi oss ett par kvarter norrut till 1600 Pennsylvania Avenue, där Vita Huset ligger. Vi såg inte Herr Bush, så vi antar att han var ute på nåt viktigt ärende.
När vi var vid vita huset började vi känna de första regndropparna. Ungefär 10 minuter senare stod vi mitt i ett hällregn och var blöta ungefär överallt. Vi hann få på oss våra fina gula Emergency Ponchos, vilket hjälpte magen och väskan, men inte så mycket mer. Skönt att vårt hotell bara ligger 5 kvarter från Vita huset, så väl tillbaka kunde vi hälla ut vattnet ur skorna, sätta på oss torra kläder och gå och äta middag på restaurangen som exemplariskt nog även har en ingång direkt från vår hotellobby.
Mer bilder hittar ni här.
lördag 5 juli 2008
Fler bilder
Nu när vi har hittat en bättre internetuppkoppling har vi lagt in bilder i de senaste dagarnas inlägg. Länkar till fler bilder från respektive dag hittar ni sist i varje inlägg!
En dag i bilen
Savanna, GA - Manning, SC - Rocky Mount, NC
Idag har vi kört bil, och kört bil och sedan kört bil lite till. En äkta roadtrip-dag. Vi lämnade Savannah på morognen, körde via en mataffär för att köpa frukost. Frukosten intogs på bästa roadtrip-manér i bilen. Tyvärr hade vi inte någon kniv att bre brödet med, men det löste sig ganska bra i alla fall...
Vi följe I-95:an norrut och har bara lämnat den korta stunder för att äta lunch och tanka på ett rastställe utanför Manning, South Carolina eller för hämta kartor och kupongböcker på välkomstcentran. Ja, och så för att kissa ibland förståss.
Vi försökte förgylla kvällen med ett biobesök men det gick inte så bra. Antingen hade filmerna redan börjat eller så skulle vi få vänta i två timmar på nästa. Inget kul tyckte vi så vi åkte hem och såg en film på TV istället.
fredag 4 juli 2008
4:e juli
Fastän vi inte ställde någon klocka vaknade vi vid åttatiden i alla fall. Tänk vad kroppen vänjer sig. En av fördelarna med att bo på vandrarhem är att det inte ingår frukost. Då får man nämligen prova något nytt. Vi hittade en New Orleansinspirerad restaurang och provade Eggs Benedict och Kanadensik bacon (typ stekt skinkskiva) på English muffin. Allt var toppat med hollandaisesås. Till detta fick vi "breakfast potatoes", vilket visade sig vara potatismos med stora bitar potatis och lök ihopkletat i en boll. Det hela var faktiskt riktigt gott och mycket mättande.
Dagen till ära hade vi satt på oss våra bästa klänningar i rött, vitt och blått. Hittills har våra fördomar och förutfattade meningar om det amerikanska samhället besannats, så vi blev minst sagt lite förvånade när vi inte hittade ett enda 4th of July-smyckat hus eller folk som gick och viftade med "Stars and Stripes" medan de sjöng nationalsången. Vi såg ett fåtal människor som klätt sig i kläder á la amerikanska flaggan, men det var allt.
Efter ytterligare en god middag var det dags för fyrverkerierna. Vi och alla andra Savannahbor (plus några till) tränges nere längs strandpromenaden för att se ljusspelet. Efter ca 15 minuter sa vi till varandra att det här nog var det mest fantastiska och maffigaste fyrverkeriet vi någonsin sett. Då höll det på i 10 minuter till med en final som var än intensivare. 
Efter en kort promenad är vi nu tillbaka på vandrarhemmet och får kanske inse att våra fördomar om hur intensivt och patriotiskt det amerikanska folket firar sin nationaldag inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Dagen har mest varit som vilken högtidsdag som helst. Vi har faktist inte ens hört den amerikanska nationalsången idag.
Flera bilder från dagens firande hittar ni här!
torsdag 3 juli 2008
Det blir en dag på stranden...
Jacksonville, FL - Amelia Island, FL - Savannah, GA
Så var dagen äntligen här när vi fick känna att det är sommar på riktigt och åka till stranden. Och vilken plats passar väl bättre än Florida för en stranddag? Därför bagav vi oss till till Amelia Island i nordöstra Florida och hittade bland husen en Allmän parkering och nedgång till stranden. Det första som mötte oss var små avspärrade högar. När vi gick närmre förstod bi att det var skyddade bon för havssköldpaddornas ägg. Under de timmar som vi låg på stranden var det tyvärr ingen som kläcktes och kravlade sig ner till vattnet.
Ninndill & Kadojkan har sällan långt till barnasinnet, men idag var vi cirka 4 år när vi fick leka bland vågorna. Efter dagen går numer Ninndill under den passande benämningen "räkan", medan Kadojkan var förutseende nog att smörja in sig ordentligt innan. Men efter en tur och botanisering på ett amerikanskt apotek hittade vi bot i form av aloeveragel med lidokain. Ninndill rapporterer att det funkar och börjar nu bli mer pepparkaka än räka.
Efter stranden återsåg vi en gammal bekant: Interstate 95, vår trogna vän från New England, som idag tog oss norrut mot Savannah, Georgia. I Savannah har vi brutit vår motellmönster och tagit in på ett vandrarhem inne i Histortic District (gamla stan/centrum). Vårt första uppdrag i Savannag var att hitta en tvättomat, eftersom våra tvättpåsar invaderat för stor del av våra väskor. Det böev nästan rent och nästan torrt. Close enough for on the road!
Efter tvätten tog vi oss ner till strandpromenaden, där Kadojkan såg en fin skylt ungefär ett kvarter från de största turistfällorna. Skylten visade sig tillhöra en restautrang med en meny som lät lockande vi en närmare titt. När maten väl kommit framför oss och första tuggan nådde smaklökarna insåg vi att vi kommit helt rätt. Helt klart godaste maten hittills på resan. Inte en friterad pommes frites så långt ögat nådde. Kadojkan åt en kycklinglasagne med svamp spenat och flera ostar. Ninndill njöt av lamkotlett och vitlöksrik risotto med tryffel. Efter dessa undeverk bestälde vi in en chokladmousse som spelade i en helt egen liga.
Här kan ni läsa mer om vårt favoritställe i Savannah: http://www.bmatthewseatery.com/
Mycket nöjda förväntansfulle ska vi nu sova och ladda inför morgondagens Independence Day!
Här kan ni kika på fler bilder från dagen!
onsdag 2 juli 2008
Welcome to The Sunshine State
Atlanta, GA - Jacksonville, FL
Den som väntar på något gått...
...väntar alltid för länge!
Nu har vi alla fall fått tag på ett lite mer pålitligt internet och lyckats ladda upp gårdagens bilder. De hittar du här.
I gårdagens inlägg har vi nu också lagt till en rolig film från vårt besök på Georgia Aquarium och en bild på Braves två nyaste fans.
Dagens inlägg kommer om en liten stund.
Hälsningar
Ninndill & Kadojkan
tisdag 1 juli 2008
Let's Go Braves!
Atlanta, GA
Vi vaknade till den bästa frukosten hittills och prisade ännu en gång våra kupongböcker. Det enda som inte är perfekt meddet här hotellet är internettuppkopplingen. Den är minst sagt inte så pålitlig. Det roliga är att deras nätverk heter "Stay online", men vi blir hela tiden utkastade. Just nu sitter vi i lobbyn, där mottagningen är lite bättre.
Efter frukost begav vi oss till havet... eller dvs Georgia Aquarium. Det är Nordamerikas största akvarium och är hem för en mängd olika fiskar och andra sjölevande varelser. Roligast var nog sjölejonen, som outtröttligt lekte herre på täppan.
Dagens höjdpunkt var upplevelse på Turner Field. Turner Field är "home of the Braves", vårt nya favoritbasebolllag. Dagen till ära hade vi självklart tagit en tur i supporteraffären och blivit riktiga Braves-fan.
Under 3 timmar spelade Atlanta Braves mot Philadelphia Phillies, och vi försökte förbrilt lista ut svaren på alla våra frågor. T ex När får man poäng? Är vi de röda eller de blå? Varför gjorde de så nu helt plötsligt? Tillslut kom vi tyvärr fram till att vårt älskade Braves förlorade. Det hjälpte inte att vi lärde oss hejaramsorna.
Bilder på fiskar och från matchen ser du här
