News and Soft Drinks

Aniston, AL - Atlanta, GA

Efter ännu en sovmorgon lämnade vi Aniston för att förflytta oss de cirka 13 milen österut till Atlanta, Georgia. Tack vare våra kupongböcker hittade vi för en gångs skull ett hotell inne i downtown. Ett toppenhotell som vi varmt kan rekommendera - Baymont Inn and Suites. Riktigt mysigt och trevligt och till ett fantastiskt pris även utan kupong. Mycket tack vare den trevliga damen i hotellreceptionen blev vi genast välvilligt instälda till Atlanta.

Vi begav oss direkt ut på stan och i riktning mot CNN's huvudkontor för att gå deras "Behind the Scenes Tour" - En 55 minuters rundvandring där man fick se hur arbetet med att sända nyheter 24 timmar om dygnet går till.

Efter CNN begav vi oss över den vackra Centennial Olympic Park där bland annat barnen badade i OS-ringsfontänen, och bort mot det nya World of Coca Cola. I likhet med många andra byggnader i Atlanta ser det ut som om World of Coca Cola utgörs av en ombyggd OS-arena.

På Coca Cola muséet fick vi bland annat se en 4D-film och smaka på en massa konstiga drycker som Coca Cola marknadsför runt om i världen. Det var tur att det det fanns toaletter i närheten :)
En anstäld sa att det tog ca 1½ timme att gå igenom hela muséet. Oss tog det 3 timmar och vi var de sista kvar i souvernirshoppen när de stängde för dagen!

För att äta middag begav vi oss till Underground Atlanta. Det är ett område som är beläget en våning under Downtown. Här åt vi middag på Rocket Burgers. Kan varmt rekommenderas! Goda nygjorda burgare i 50-talsmiljö och med varsin liten jukebox på varje bord. När du beställer får du en quarter av servitrisen för att kunna välja en låt från jukeboxen!

Vi trivs så bra i den här stan så vi stannar en dag till!

Kolla in fler bilder från idag här!

We just put Sir Isaac Newton in the driver's seat

Huntsville, AL - Aniston, AL


Efter en liten frukost och en 2 minuters bilfärd kom vi till US Space & Rocket Center i Huntsville, AL. Vi möttes på parkeringen av en STOR raket och temat fortsatte även inne på muséet. Vi blev mest imponerade av den gigantiska kopian (i naturlig storlek) av Saturn V-raketen. Saturn V användes under Apolloprojektet och tog där bland annat Neil Armstrong till månen.



I övrigt tyckte vi nog att muséet kändes lite dåligt uppdaterat. De senaste tillskotten i samlingarna var minst 10 år gamla. Det fanns ingenting om ISS (International Space Station) och endast minimalt om rymdfärjan.


US Space & Rocket Center är även hemvist för Space Camp, vilket är ett läger där barn och ungdomar kan delta och lära sig mer om rymden och rymdprogrammet. De får bland annat prova på hur det är att arbeta i vattenbassänger med rymddräkter på och delta i simuleringar av rymdfärder.


Efter ett par timmar på muséet drog vi vidare österut mot Georgia. Hela eftermiddagen har vi varit förföljda av ett åskoväder, som jagat oss i bakhasorna. Till slut kom det i fatt oss, och i stället för att köra vidare i regnet, slog vi läger i staden Aniston, AL, några mil från statsgränsen.


Och om ni undrar hur vi bor, så ser alla motellrum exakt likadana ut. Just denna bild är från motellet för dagen och det fick vi för $46 inklusive frukost och bredbandsuppkoppling. Det motsvarar ca 270 kr.


Fler bilder hittar du här

Sweet home Alabama

Calvert City, KY - Nashville, TN - Huntsville, AL

I morse var vi lite trötta efter gårdagens stora andträngningen med att titta på drive-in bio. Därför blev det helt enkelt sovmorgon. Skönt! Vi checkade ut 10:59 (vi var tvugna att lämna rummet kl 11:00) och begav oss söderut längs med I-24 mot Nashville, Tennessee.

Nashville är countrymusikens hemvist och på väg in mot stan var vi därför helt enkelt tvugna att lyssna på AM 650 Hz - WSM, som är "Världens längst pågående radioshow" och som sänts i över 75 år.

Efter lunch tog vi oss en titt på Country Music Hall of Fame & Museum, vars hus är byggt för att likna ett pianos vita och svarta tangenter.

Vi gick en sväng i downtown, bland annat förbi Ryman Auditorium, ett mytomspunnet konserthus där många stora stjärnor har uppträtt. Huvudgatan i centrala Nashville kantas av hundratals countryklubbar, vilka alla verkar erbjuda livemusik i countryformat i stort sett dygnet runt.

Eftersom musikgenren för dagen inte tillhör varkän Ninndills eller Kadojkans favorit, blev besöket i Nashville inte så långt och vi begav oss därför vidare längs med I-65 mot Huntsville, Alabama, där vi nu slagit läger för natten.

Vägen in mot Huntsville gick längs med US Hwy 72, en väg som under nästan 3 mil kantas av motell, snabbmatställen och stormarknader som ligger vägg i vägg med varandra. Dagens motellval baserades på att Kadojkan sett en TV-serie där de åt på ett ställe som hette Olive Garden. Vi hittade ett Olive Garden och tog således motellet som låg tvärs över gatan!

Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att maten var riktigt god, men att hur mycket de än försöker så så ligger inte Italien i Huntsville! Som exempel serverades vitlöksbröd i form av korvbröd med smör och vitlökskrydda ovanpå.

Middagen på Olive Garden är den dyraste hittills, och då fick vi en 3-rätters med vin inklusive dricks för ca 360 kr. För oss båda två! Sa vi att vi älskar vår dollarkurs?

Kolla in de coola bilderna från idag här.

Kommentera mera!

Vill du lämna en hälsning till oss? Eller har du en kommentar om det vi gör på vår resa?

Glöm då inte bort att du förrutom att skicka sms även kan lämna kommentarer efter varje blogginlägg. Man behöver inte ha ett blogger-konto eller något användarnamn för att göra detta. Det är bara att klicka i rutan "Namn/URL" och ange sitt namn, eller smeknamn eller något annat trevligt så vi vet vem du är.

Vill man vara lite extra hemlig kan man istället välja att klicka i rutan "Anonym".

Hälsningar,
Ninndill & Kadojkan

Louis and Caspian

Litchfield, IL - St Louis, MO - Calvert City, KY

I morse lämnade vi Litchfield och Route 66 för att via I-55 ta oss ner till St Louis, Missouri. Staden ligger vid Mississippifloden, som också utgör gränsen mellan Illinois och Missouri. St Louis anses vara "The gateway to the west" och 1965 byggdes den så kallade "Gateway Arch" på Mississippiflodens västra strand. The Gateway Arch är en otroligt vacker 192 meter hög båge som symboliserar porten till västern.

Kadojkan hade hört talas om Gateway Arch och ville gärna se den. Efter ett tips från gårdagskvällens restauranginnehavare hade vi fått reda på att man även kunde åka upp i dem om man, som hon uttryckte det, inte har klaustrofobi vill säga.

Vi fortsatte på vårt tema med att åka upp i saker och sagt och gjort, så även i St Louis. Med anledning av bågens något annorlunda utformning, funkar det inte att använda sig av vanliga hissar. Istället använder man sig av något som skulle kunna liknas vid en hybrid mellan en hiss, spårvagn och pariserhjul. Man åker i en liten bubbla med (knappt) plats för 5 personer. Och som sagt, det där med klaustrofobi var ingen överdrift...

Efter besöket uppe i Gateway Arch tog vi en promenad i downtown innan vi åkte tillbaka in i Illinois och vidare mot Kentucky.

Innan vi åkte till USA hade vi ett par saker som vi tänkte att vi inte fick missa medan vi var här. En av dem var att titta på drive-in bio. Vi ville veta om det är precis som i high school filmerna. Med hjälp av websiten http://www.drive-ins.com/ kan man söka efter drive-in biografer i hela USA. Vi hade hittade en i Calvert City i Kentucky. Således slog vi läger för natten i detta lilla samhälle och spenderade kvällen i bilen, med radion inställd på FM 88,3 MHz och tittade på Narnia - Prince Caspian.

Och som svar på frågan om det är precis som i High School-filmerna, så JA, det är det! Precis som i filmerna!

Nu finns det bilder att titta på här.

Gettin' kicks on Route 66

Chicago, IL - Pontiac, IL - Funks Grove, IL - Atlanta, IL - Springfield, IL - Litchfield, IL

Det är svårt att sammanfatta en dag som idag. Det kanske blir lite långt men det är så mycket och underbart. Vi gör ett försök:

Från Chicago körde vi I-55 söderut. Vi visste att den beryktade Route 66 började här men vi hittade den inte. Den fanns inte på vår karta och vi såg inga skyltar.

Myterna, sagorna och historierna om denna väg mellan Chicago och Los Angeles är många och vi undrade hur många av dem som är sanna. Vid vägreformen under 1980-talet skapades Interstate-vägnätet och Route 66 förlorade sin highway-status och sträckningen ersattes med några olika Interstates, tex I-55 mellan Chicago och St Louis. Idag finns inte Route 66 officiellt i det amerikanska vägnätet, men den ligger där. Det gäller bara att hitta den.

Vårt första möte med Route 66 var i Pontiac, IL. Där hittade vi en skylt om ett museum. Vi blev glatt överraskade av Nancy och hennes lilla museum om vägen. Vi fick se många saker som hör vägen till, fick en bra karta och mycket tips om vad vi skulle se. På baksidan av muséet finns en underbar väggmålning till Route 66 ära.

Nancy berättade även många historier och uttryckte sig mycket träffande om I-55 på följade sätt:

"All you'll see is cars and trucks"

Det lilla samhället Pontiac lever till viss del kvar i myten om Route 66. Så även vårt lunchställe för dagen: Apple Tree Restaurant, en underbar liten diner där vi fick mackor och hemgjord citron-marängpaj. Vi gick mätta och glada därifrån.

Äntligen fick vi köra på Historic Route 66! Långa sträckor av vägen genom Illinois går precis bredvid I-55 och det kändes som att köra i ett prarallellt universum, 50 år bakåt i tiden och i en annan dimension. För att spara in på vägunderhåll har de två södergående vägbanorna från den ursprungliga motorvägen tagits ur bruk och lämnats åt sitt öde. Idag är alltså Route 66 en landsväg som går från stad till stad över slätten.

Route 66 passerar Funks Grove Pure Maple Sirup (och ja, det stavas med i). Här har familjen Funk tagit vara på lönnträdens sav och gjort sirap sedan 1824. Vi stannade självklart till på gården och fick ett smakprov och en pratstund med fru Funk.

Läs mer om familjen Funk: http://www.funksmaplesirup.com/

Längre söderut ligger Atlanta, IL och där står en av Route 66's tre jättar. Denna kallas The Bunyon Giant.


Route 66 tog oss till Illinois huvudstad, Springfield. Här hade vi blivit lovade ytterligare ett museum, men Bill Shea hade stängt för dagen. Vi körde vidare genom staden som dock hyllade sin son Abraham Lincon mer än en viss känd väg.

När kvällen närmade sig närmade vi oss Litchfield, IL. Med hjälp av våra älskade kuponger hittade vi boende utan problem. Var vi skulle äta var ett självklat val: The Ariston Café. Att kliva över tröskeln var som att kliva in i Route 66's glansdagar. Vi har alrdig känt oss så välkomna, omhändertagna och ompysslade. Maten höll samma höga standard som servicen. Vi ville inte gå därifrån. Behöver vi säga att vi lämnade en rejäl hög med dricks? Alla som har vägarna förbi måste åka hit! Läs mer om Ariston Café här:
http://www.ariston-cafe.com/

Vi kände oss så hemma att vi slutade bakom disken.

Middagen på Ariston Café var den perfekta avslutningen på denna perfekta och fantastiska dag längs med Route 66. Vi har sett, upplevt, känt och smakat på sagans Route 66 och kan bara säga att sagan är sann och nya berättelser skapas varje dag. Ninndill & Kadojkans saga är nu också en del av Route 66's historia.

Vill du se alla bilder? Kolla här

Vill du läsa mer om Route 66? Kolla här

The Windy City

Chicago, IL

Denna onsdag tog vi oss an Chicago! Bilen tog oss till tågstationen och tåget tog oss in till stan. Vi insåg att vårt motell låg ganska så långt från stan.

Vi började på högsta nivån - nämligen Sears Tower (och JA, det är samma "Sears" som i affärskedjan "Sears"). Det 442 meter höga huset var vid färdigställandet 1973 världens högsta byggnad. Numer har dock den titeln gått i arv till andra byggnader... Om man nu inte räknar Sears Towers TV-antenner. Och de verkar vara ganska viktiga! Vi fick hur som helst en fin överblick av stan i fyra vädersträck. Man skulle kunna dra slutsatsen att Chicago är en STOR stad. Tyvärr visade sig staden inte från sin bästa sida, nämligen regn och mulet. Det vädret försvann dock frammåt lunch och senare på dagen har det varit väldigt fuktigt och varmt.

Mer information om Sears Tower finns här:

http://www.searstower.com/

Vi gick sedan vidare mot Millenum Park och hittade en stor böna i silver (Ninndill tyckte att det mer likande en jättetrombocyt). Den var väldigt fin och mångs roliga bilder blev det.

Vi följde vattnet norrut och kom till Chicagos Navy Pier. Detta är marinens gamla pir och övningsområde som för ett par år sedan gjordes om till nöjespark.

På eftermiddagen gick vi längs Magnificent Mile - det är den stora (fancy) shoppinggatan och vi värmde upp lite inför de stora affärerna i New York. Vi hittade bland annat en 5-våningarns Nike Store och en fantastiskt Apple Store med en massa roliga saker. Ju fler affärer vi gick in i desto bättre tycker vi om vår dollarkurs!

Klicka här för att se fler bilder från dagen

Bilen bilen bilen

Huron, Ohio - Indiana (IN) - White Pigeon, Michigan (MI) - Indiana - Chicago, Illinois (IL)

Efter en springtur i morse begav vi oss från Huron, OH med siktet inställt på att detta skulle bli en transportdag. Dagens mål, Chicago, låg cirka 300 miles och 3 delstater bort.

Vi följde I-90 västerut och nådde ganska snart statsgränsen till Indiana, vars skylt tillkännagav något om att Indiana var USAs genomfartsstat. Något som för vår del stämde alldeles på pricken. I-90 passerar genom Indiana väldigt nära Michigans södra gräns. När vi ända var i närheten tyckte vi att vi lika väl kunde samla på oss en delstat till, så vi körde av från stora motorvägen för att äta lunch i den lilla staden White Pigeon, MI.


Vem hade kunnat ana det, men i White Pigeon hittade vi slutligen fibern! Vi åt en riktigt god sopp-och-salads-buffet på den lilla dinern Pigeon Inn. Supergott! Och äntligen fick Ninndill sina minimorötter som hon tjatat om i ett flera dagar. Så, om ni någon gång har vägarna förbi I-90 i Indiana och börjar känna er lite hungriga kan vi varmt rekommendera en avstickare till denna lilla stad strax norr om Michigangränsen.

Efter lunch fortsatte vi västerut på I-90 och nådde Chicago och Illinois framåt eftermiddagen. I samma veva passerade vi en tidzon, så vi "vann" en extra timme!

Vi hittade ett bra motell till bra pris och tänkte bege oss mot Wrigley Stadium för att titta på basebolllaget Chicago Cubs spela hemma mot Baltimore. Tyvärr var det ganska många som hade tänkt exakt samma tanke. I takt med de ökande bilköerna och det fallande blodsockret blev stämningen i bilen allt sämre och sämre, så efter över 2 timmar i bilkö och 1 timmes letande av parkering gav vi upp och tänkte istället åka och äta middag. Efter allt omkringsnurrande i kvarteren för att hitta parkeringsplats var vi helt vilse och åkte helt enkelt mot det håll som vår kompass tyckte var söderut (där vårt motell ligger). Söderut ledde oss dock rakt igenom Chicago downtown. Kanske inte så praktiskt.

Mitt i stan hittade Kadojkans näringstörstande och selektiva hjärna en "drive through"-skylt. Sagt och gjort, 10 minuter senare var vi på väg mot motellet och på mycket humör med en påse full med mat och dricka. Vi insåg att det fanns fullt med drive-in restauranger i centrala downtown. Något udda placering, men mycket praktiskt just idag!

Väl hemma såg vi på TV att "The Cubs" låg under mot Baltimore och vi hade lite svårt att inte känna i alla fall lite skadeglädje...

PS. En av våra medresenärer i bilköerna var nog lite kissnödig och fick sin chaufför att stanna på vägrenen vid en Baja-Maja vid ett av vägarbeterna...

Klicka här för att se fler bilder från idag!

All rollercoasted out at Cedar Point

Sandusky, OH

Idag har vi spenderat hela dagen på Cedar Point. Någon som inte vet vad Cedar Point är? Då kan ni läsa mer om det här: http://www.cedarpoint.com/

Cedar Point öppnade första gången 1870. Parken har de senaste 10 åren röstats fram som världens bästa nöjespark och innehar världsrekordet för flest antal berg-och-dalbanor: 17 st. Vi åkte inte alla 17.

Efter en ovanligt fiberfattig frukost stoppade vi ett par åksjuketabletter i Ninndill och begav oss mot dagens äventyr. Vi hade blivit förvarnade att det kan vara VÄLDIGT långa köer. 4 timmars väntan per åk är inget ovanligt. Vi blev därför glatt överraskade när dagens längsta kö varade i drygt en timme. En annan trevlig överraskning var att hela nöjesfältet hade ett Snoopy/Peanut-tema. För två Snobbenfan som Ninndill och Kadojkan var detta en mycket trevlig överraskning!

Så här rankade vi dagens berg-och-dalbanor:

1. Millenium Force
2. Maverick
3. Magnum XL-200
4. Corkscrew
5. Mean Streak
6. Gemini
7. Mantis

Mean Streak är en träbana som ser ut ungefär som Wilks konstruktion Nimis.

Mitt i allt såg vi även en isshow med Snobben och åt mat. Det fanns även en helt galen berg-och-dalbana som vi inte vågade oss på, "Top Thrill Dragster", Den varar i ca 20 sekunder, accelererar rakt upp i luften till ca 120 mph (200 km/h) och åker sedan rakt ner igen. Hua!

Efter en dags åkande kommer våra balanssinnen nu få en välbehövlig natts sömn!

Klicka här för att se fler bilder från dagen!

Cheesecake and Rock n' Roll

Erie, PA - Cleveland, OH - Huron, OH

Vi började dagen på bästa sätt: sovmorgon! Vi fortsatte dagen i samma sakta takt och tog oss västerut. Vi stannade i Cleveland, Ohio för att äta lunch med Ninndills dykkompis som är Au-pair här. En mycket trevlig lunch på Cheesecake Factory blev det. Kul att höra hur det är att leva i USA och hur hon haft det. Vi fick tips på vad vi skulle se i området och i Chicago. Vi kunde inte gå från Cheesecake Factory utan att köpa med oss lite efterrätt.

Vi passade också på att köpa en ordentlig Atlas över USA. Hittills har vi kört efter kartor vi haft med oss från Sverige men nu är vi utanför dem. Men med dagens inköp kan vi köra hela vägen utan att köra fel. Eller i alla fall hitta tillbaka om vi kör fel.

När vi ändå var i Cleveland så passade vi på att gå ett varv på Rock and Roll Hall of Fame and Museum. Till vår förvåning så hittade vi inte ABBA eller någon annan svensk invald. Vi får hoppas att det bara är en tidsfråga. Det vi hittade var många gitarrer och en massa roliga scenkläder.

Läger för natten har vi slagit i Huron, Ohio. Detta för att det ligger nära Ceders Point. Vet ni inte vad Cedars Piont är? Vänta till morgondagens inlägg så får ni se.

En kommentar från dagen;

Ninndill: Excuse me, do you have any fruit?

Tjej på Shell macken: What?

Jakten på fibren går vidare...

Här finns fler bilder från dagen!

Tillbaka i AT&T- landet

När vi nu är tillbaka i USA funkar våra telefoner igen. Våra nummer ser ni till höger.

Vatten, stan är full av vatten

Toronto, ON (Canada) - Niagara Falls, ON (Canada) - Erie, PA

Med lite sorg i hjärtat åkte vi från Toronto. Det var en mycket trevlig stad och vi kommer gärna tillbaka en dag. Vi åkte söderut mot USA och precis på gränsen mellan länderna ligger Niagarafallen.

Vi kom till en stad där turistindustrin tagit över naturen. Fallen var fantastiska, mäktiga och stora. Det bästa var att man kunde komma så nära, vi kunde se vattnet precis när det tar sig över kanten och flyger 52 ner till botten. En del av vattnet kommer upp igen som dimma. Att stå brevid var en mycket mäktig känsla. Om vi rammlat över kanten hade det varit slutet.

Staden Niagara Falls är en stor turistfälla, tänk er Las Vegas eller Surfers Paradise. Många blinkade lampor, resturanger, affärer och lekland. Vi fick en snabb lunch och åkte ganska snart vidare.

Utan större problem kom vi in i USA igen. Denna gången var gränsvakten nästan trevlig. Thunderbirden rullade sydväst och snart var vi i Erie, PA. Här var det första gången som motellet vi siktat in oss på (med hjälp av kunpongerna) hade fullt och vi fick åka vidare. Efter ett par förfrågningar förstog vi att det var en fotbollsturnering i stan och vi fick ta att det betyder högre priser på rummen.

I morgon blir det en ganska så lugn dag med sovmorgon och inga stora äventyr inplanerade.

Ninndill & Kadojkan önskar god natt från Erie, Pensylvania.

Klicka här för att se fler bilder från idag.

Vad vi inte visste i morse

Toronto, Ontario (Canada)

Vad vi inte visste i morse:

- Att "The World's biggest bookstore" inte är den största i världen

- Vem som leder internationella Hockeyligan

- Att fötter blir pigga av jazz

- Att Toronto har en underjordisk hemlighet

- Varför det är bra att vara en actionfigur

...och hur har vi då lärt oss allt detta?

Vi började i turistinformationen och plockade på oss lite av varje. Vi hade hört att världens största bokaffär låg i den här stan. Nyfikna gick vi dit. Besvikna gick vi där ifrån. Vi insåg att namnet "The World's Biggest Bookstore" bara var ett varumärke. Vi kunde på rak arm nämna 5 butiker som är större.

Vi tänkte att är man i Canada, så måste man väl lära sig lite om deras nationalsport - Gissa vilken? Vi tog i alla fall till Hockey Hall of Fame. Där lärde vi oss massor om Hockey, t ex att Sverige leder internationella Hockeyligan räknat på de 4 senaste årens mästerskap. Till vår förtjusning träffade vi en äkta Stanley Cup vinnare från 1967 - Jim Pappin från Toronto Maple Leafs. Vi träffade honom i gift shopen. Han var på semester precis som vi. Var numera pensionerad och bor i Californien. På frågan om han råkat ut för några allvarliga skador, fick vi svaret att nej, bara en bruten näsa och handen ett par gånger, men det räknades knappt.

Dagens lunch var en av de bästa. Vi hittade till slut soppa och frukt vilket vi nu varit på jakt efter i snart en vecka. Vi tog med oss maten ner till vattnet och var glada att solen sken på oss.

Efter lite rundvandring i hammområdet hittade vi Toronto Jazz Festival, och lyssnade på en timmes gratiskonsert. Fötterna tackade oss och vi gick vidare med förnyad energi.

Vi hade tidigare funderat på var alla människor var i stan och varför centrum var så litet. Svaret på detta heter "PATH". Detta är ett totalt 27 km långt underjordiskt system som sammanfogar tunnelbanestationer och köpcentrumens och kontorsbyggnadernas källarplan med varandra. Gångarna utgör en gigantisk galleria med massor med affärer och restauranger och gör att du kan ta dig torrskodd under hela centrala Toronto. Kolla in det här:

http://www.torontopath.com/PATH_Maps.php

Vi hade tidiagre under dagen letat efter något att göra på kvällen. Till vår besvikelse var stadens samtliga idrottslag antingen lediga, inte i stan eller slutat för säsongen. Till vår glädje hade Torontos symfoniorkester en specialkväll. De spelade musikstycken från Star Trek filmer och TV-serier i Roy Thomson Hall. Det hela presenterades av John de Lancie och Robert Piccardo, eller mera kända som "Q" och "The Doctor" (ja ni vet han hologrammet). De lärde oss bland annat varför det är bättre att vara en actionfigur än att få en Emmy. Man kan leka med sig själv på offentliga platser!

Glad midsommar önskar Kadojkan & Ninndill från ett soligt Toronto!

On top of the world

Cornwall, Ontario (Canada) - Toronto, Ontario (Canada)

Vi lämnade i morse ett regnit Cornwall för att bege oss västerut mot Toronto. Färden gick längs med väg 401 - En väg som utan problem skulle kvalificera sig in på 10-i-toplistan över världen tråkigaste vägar. Mil efter mil med spikrak tvåfilig motorväg.

Vi anlände till Toronto tidigt på eftermiddagen och valde (återigen) motell med hjälp av vår kupongkatalog. Vi valde att bo lite billigare och i stället inte mitt i stan. Hotellet ligger mitt i ett företagsområde i förorten York.

Vi tog med hjälp av springskorna oss en tur i ett mycket gulligt villaområde. Efter att vi slutligen kommit tillbaka till hotellet efter att ha sprungit en aning vilse, var det dags att ta itu med kvällen.

Vi tog tunnelbanan in till Downtown, lyckades lite bättre än i Boston med middagsjakten och begav oss sedan strax före skymningen till CN Tower.

CN Tower är världen högsta fristående byggnad. De har ett en utsiktsplats och en snurrande restaurang på 342 meter. Cirka 100 meter högre upp på 447 meter ligger den så kallade Sky poden. Med tanke på tidpunkten på året och tiden på dygnet var det ingen kö, så vi tågade rätt fram och köpte självklart biljetter som även omfattade Sky pod-våningen. Utsikten uppifrån 447 meters höjd var helt makalös. Man kan se ända till Niagarafallen vid fint väder. Vi njöt av Toronto i skymning och By Night.

Vi kommer att bo kvar på vårt fina hotell en natt till och även spendera hela morgondagen i Toronto.

Klicka här för att se fler bilder från idag!

Utanför AT&T landet

I och med inträdet till Canada fungerar tyvärr inte våra amerikanska kontantkort. Så ta det inte personligt om vi inte svarar på era sms de närmaste dagarna.

Cookie-Cookie Sundae

White River Jct, VT - Waterbury, VT - Montreal, Quebec (Canada) - Cornwall, Ontario (Canada)

Vi lämnade White River Jct och begav oss norrut längs med I-89 för att ta oss till en av roadtrippens absoluta höjdpunkter - Ben & Jerry's Ice Cream Factory som ligger strax norr om Montpelier, VT.

Ben&Jerry's Ice Cream Factory var allt vi drömt om och lite till. I normala fall har de tillverkning i fabriken måndag, tisdag, torsdag och fredag. Av någon anledning hade de inte haft någon tillverkning i måndags, så de tog igen det idag (onsdag) istället. Tur för oss! Smakerna för dagen var Cake Batter och Mint Chocolate Chunk. Yummi! Således bestod fabriksturens smakprov av Cake Batter och Ninndill tror bestämt att hon hittat en ny favorit! Den smakar kaksmet med ischoklad swirles! Kan det bli bättre? Vi fick bland annat reda på att alla anstälda får ta med sig hem 3 st pints-burkar med glass varje dag. Kanske ska fundera på ett karriärsbyte...

Efter fabriksturen gick vi runt i souvernirbutiken och plötsligt kommer det fram en tjej och säger:

"Excuse me, I'm in training and I just made this Cookie Cookie Sundae. Now I have to give it away to someone. Would you like to have this?"*

Ben & Jerry Ice Cream Factory levde upp till alla våra förväntningar och lite till. Har ni vägarna förbi USA, så tar en tur hit. Det är värt en ganska lång omväg!

http://www.benjerry.com/

Mätta och mycket belåtna begav vi oss vidare längs med I-89 upp mot Burlington, VT. Naturen som susade förbi utanför bilfönstret var helt fantastisk. Man förstår varför Vermont kallas för "The Green Mountain State". I Burlington tog vi av från den stora motorvägen och tog oss upp mot kanadensiska gränsen över Lake Champlain Islands, som bjöd på mer vacker natur.

Plötsligt var vi vid gränsen till ett helt nytt land och inte bara en ny stat. Efter ett antal frågor från kvinnan vid gränsstationen som bland annat undrade om vi hade med oss några vapen, vem vi skulle hälsa på och som vänligt men bestämt talade om att det var ganska långt till Toronto, fick vi varsin stämpel i passet och var välkomna in i Canada. Vi hoppas att vi får komma tillbaka in i USA om några dagar.

Väl på kanadensiska sidan blev mycket genast mer hemtamt, medan andra saker gjorde det hela lite mer komplicerat. Alla skyltar angav nu avstånd och hastigheter enligt metersystemet och temperaturer i Celsius. Dock innebar vårt inträde i den kanadensiska delstaten Quebec att samtliga skyltar nu stod på franska. Kadojkans svårigheter att skilja på höger och vänster, blev nu inte bättre av att hon inte kom ihåg vad öster och väster heter på franska. Detta trots 5 års studier i det franska språket.

Efter mycket om och men och bland annat tack vare vår backspegels inbygda kompass, tog vi oss upp till och igenom ett Montreal i rusningstrafik.

Efter Montreal stälde vi in siktet västerut. Efter att ha kört över delstatsgränsen till Ontario blev allt mycket lättare vi vi åter trädde in den engelskspråkiga delen av världen. Stoppet för natten blev i Cornwell, Ontario och vi åt en mycket god middag på "Shoeless Joe's". Grillad lax har aldrig smakat bättre. Av någon anledning var vi just denna dag inte så sugna på någon stor maffig glassefterätt.


*Cookie Cookie Sundae: Two fresh-baked cookies with any flavoured ice cream, hot fudge & fresh whipped cream.

Klicka här för att se fler bilder från idag!

Vi drar nordväst

Boston, MT - Salem, MT - New Hampshire - White River Junction, VT

Idag har det varit en bra dag. Eller i alla fall till 90 procent...

Förmiddagen spenderade vi i Salem, som ligger precis norr om Boston. Där lärde vi oss om häxor på Salem Witch Museum och åt "The famous 1/4 pound black agnus hotdog" från The Boston Hotdog Company. Salem var på det hela taget en ganska trevlig stad som helt gått in för det här med häxor. Man skulle kunna sammanfatta det som att allt i denna stad handlar om häxor. Vi passade också på att njuta av solen på gräsmattan i Salems stadspark "The Washington Common".

Efter lunch begav vi oss nordväst genom Massachusetts och upp till New Hampshire. Vi tog vägen via den lilla staden Warner, NH för att fika. Det var är jättemysig liten stad och vi spenderade 1h utanför fiket med att titta på en polis som spenderade 10% av sin tid med att dirigera skolbussar och 90% av sin tid med att prata med folket i stan.

Därefter åkte vi norrut för att spendera natten i staden White River Junction precis på gränsen till Vermont. Färden gick längs med I-89 och naturen runt omkring var fantastisk. White River Junction är en stad som definitivt verkar ha sett sina glansdagar. Likaså har vårt motell för natten. Vi blev lite besvikna på staden som inte ens kunde erbjuda oss någon middag, men blev genast på bättre humör när vi hittade till grannstadens köpcentrum där Taco Bell var mer än villiga att utfodra oss. Då blev vi glada igen!

Kvällsnöjet var insupa amerikans kultur genom att strosa runt på K-mart Big superstore. Det finns många konstiga saker...

Klicka här för att se våra bilder från idag!

Stora hus och gamla byggnader

Newport, RI - Boston, MA

Innan vi körde ifrån Newport tog vi en runda med bilen längs kusten. Där ligger alla stora hus, det ena större än det andra. Alla hade minst 4 trädgårdmästare som fixade för fullt innan familjerna kommer dit för att spendera ett par veckor under sommaren. Många av husen var till salu, ett tecken på högre räntor och konstiga bolån i detta landet. Vi funderade på att gå in och lägga ett bud men orkade inte....

Thunderbirden kördes norrut och fortare än vi trodde var vi på ringvägen runt Bostan. Återigen hade vi hjälp av kuponghäftet att hitta ett billigt ställe att bo på. Vi tog tipset att bo utanför staden och ta sig in med T-banan. Det var mycket lätt och vi kan bara tipsa vidare om samma sak. Vi hade dock lite problem att lista ut hur biljettautomaterna funkade, men med lite hjälp från en snäll farbror lyckades vi.

Vi spenderade eftermidagen och kvällen i Boston. Vi gick och gick, gick lite fel och kom rätt igen. Staden var mysig, blandade nya fina blanka hus och gamla renoverade. När fötterna var trötta satt vi i hamnen en stund och vilade, det behövdes. Vi blev lite ledsna att New England Aquarium stängde precis när vi kom, så vi fick inte klappa några pingviner. Istället gick vi och såg 3D-filmen "Deep Sea" på IMAX-teatern. De snygga 3D-glasögonen var självklart obligatoriska. Tanken vi fick med oss från filmen var "Många konstiga saker bor i våra hav!"

Vår eftermiddag inkluderade också lite obligatorisk turistsightseeing, däribland Trinity Church, John Hancock Tower, China town, Boston Common & Public Garden.

Det enda konstiga var att vi hade svårt att hitta någonstans att äta på kvällen. Det var bara fancy restauranger eller 7-eleven. Inget för oss där emellan.

Bra är däremot att jet-lagen börjar ge med sig.

Klicka här för att se alla våra foton från idag!

Längs I-95

Connecticut - Rhode Island

Tänk att en av höjdpunkterna kom så fort. Efter frukost idag så körde vi till New Haven och Yale University. Ni som vet att vi är stora fans av "Gilmore Girls" blir inte så förvånade av att vi gick i Rory's fotspår. Vi gnuggade tån på statyn av Theodore Dwight Woolsey för att få tur och köpte fina kläder från Campus Clothing Company. Tipset är att hitta den "riktiga" Yale-butiken och inte fastna i turist varianten på Barnes & Nobles - bokaffären.

Efter lunch åkte vidare på I-95. Vi lärde oss att missar man en avfart är det bara att ta av nästa, köra under motorvägen och åka tillbaka. Som tur är ligger avfarterna nära varnadra, är fint numrerade och så ligger det en McDonalds vid varje avfart.

På vägen stannade vi på ett av landets köpcentrum och skaffade telefonkort. Till höger ser ni våra nummer, skicka ett sms! Där pratade en stund med Charlie och Joe som hjälpte oss, de hade nog lite tråktigt då vi var de enda kunderna i butiken. Kul var att Charlies mamma är från Sverige och han kunde två ord på svenska: jävla skit.

Framme i Newport hittade vi ett billigt motel med hjälp av vår nya vän: kuponghäftet. De hade vi hämtat på "New England Welcome Center" i Connecticut.

Nu kollar vi vädret för morgondagen och funderar på om det blir kust eller stad.

Klicka här för att se våra bilder från idag!

Cosmic girl & Thunderbird

Sverige - London - New York - Connecticut

Så var dagen D här, vi steg upp tidigt och tog oss till varsin flygplats. På Heathrow hittade vi varandra mot alla odds. Vi hade försökt fixa så vi skulle sitta bredvid varandra på planet över Atlantetn men framme vid transferdisken hos Virgin Atlantic så visade sig att Ninndill inte hade rätt bordingpass och Kadojkan ingen sittplats. Tur att vi hittade en snäll tant som hjälpte oss till rätta.

Vårt stora fina jumbojet "Cosmic girl" tog oss över Atlanten i ett huj(med lite hjälp av ett par av det närmare hundratalet filmer våra privata tv-skärmar. Det hindrade dock inte att vi såg samma film samtidigt...).

Efter att ha studerat US Imigrations och deras stämpelprocedurer kommer frågan till oss - vad är livslängden på en stämpel?"

Väl på JFK och efter ett par resor fram och tillbaka med flygplatståget kom vi JFKs "biluthyrningsby", där vi trodde att vi skulle hämta ut en mellanklassbil. Det visade sig dock att det var en full size. Så vi körde därifrån i vår fina Hondai Azura.

The Big Apple välkomnade oss med årtiondets åskoväder och vi körde vidare i regnet till vårt motell i Stamford, Connecticut. Som en hyllning till vädret har vi döpt vår bil till "Thunderbird".

Ett tips: Boka första nattens hotell eftersom både US Imigration, flygbolagen och bilföretaget behöver första nattens adress.

Efter en dag som varat i närmare 24 timmar stupade vi i säng efter att ha räknat motellets tillgängliga tv-kanaler till 84.

Klicka här för att se våra bilder från idag!

Dan före dan

Då var det bara en kort natt kvar innan avresa. ÄNTLIGEN!

Väskan är packad, dollarna växlade, alla bokningsnummer utskrivna i dubblett och resfebern på plats. Allt är färdigt helt enkelt.

Så, kära bloggläsare, följ med på vår resa! Om du har ett tips på vad vi ska se eller en fråga så skriv en kommentar.

Let's hit the road!!

Snart...

Så var det bara tre dagar kvar. Tänk att det vi planerat och drömt om verkligen är på väg! Självklart är det saker som görs i sista stund bla:

- fixa boende första kvällen
- kolla vad hemförsäkringen egentligen täcker
- fixa så vi får sitta bredvid varandra på planet över atlanten
- fixa så blommorna överlever hemma
- transport till flygplatsen
- tvätta
- packa

och så vänta tills det blir lördag morgon!